Love love love

Fikade med nyförlovade Jillan i dag. Under hennes berättelse om hur hennes kille friade till henne höll jag allvarligt talat på att börja gråta för jag blev så rörd. Det var bland det gulligaste jag har hört i hela mitt liv! Jill och Pär är mitt favoritpar, det har jag alltid sagt och nu står jag för det extra mycket. Kommer förmodligen slå personligt rekord i gråta-på-bröllop på deras stora dag. Hittills toppar annars Elins bröllop den ligan, det räckte med att se hennes rygg som darrade lite lätt av nervositet framför vigselförättaren för att tårarna skulle börja rinna. När hennes nya svärfar sedan höll tal under middagen fick jag nästan lämna rummet för att inte överrösta honom med mina snyftningar.

Kärlek. Det är fina grejer. Men det vore ju faktiskt lite kul att någon gång få gråta av rörelse för att någon gör något vackert för mig också.

I väntan på det får jag leva genom Jill och andra som känner för att dela med sig. Sprid kärlek, folket. Och se till att historierna når mig. Tack på förhand.