Ett år äldre, none the wiser

I dag fyller jag 27. Firade med ett besök hos en sjukgymnast som upplyste mig om att jag ser ut att behöva hålfotsinlägg. Jahapp. Går riktigt brant utför nu tydligen. Hon sa också att jag var svag, sned och hade överrörliga leder. Överrörliga leder tyckte jag lät som något ganska positivt, men det är det icke.
Dessutom har jag en konstig hållning och summa summarum: ond arm.

Dags att sträcka på sig och börja träna (igen). Min kollega säger att jag går runt som en stelopererad. Kul att det är mina val… stelopererad eller oanvändbar arm. Hon vill helst att jag går några meter bakom mig om jag ska fortsätta på det inslagna spåret.

Det bästa med födelsedagen är att mamma kom hem från Serbien i smyg. Alltså slipper jag även i år känna mig ensam och övergiven i världen. I går fick jag brunch och presenter, finast var en egenhändigt stickad grytlapp från Thea. En grön. Som matchar mitt kök. Den var så himla fin, jag skulle aldrig kunna virka något så snyggt!

Min styvfar frågade vad jag hade för mål med mitt år som 27. Då fick jag lätt panik. Inga mål! Eller kanske kan jag ha som mål att skaffa mig hållning som 1, inte sabbar min arm, 2, inte får mig att se stelopererad ut. Det borde ju inte vara omöjligt.

Det sämsta med födelsedagen är att jag gav mig själv en iphone i present i fredags. Sju timmar senare blev den stulen ur min väska. Jag kände när det hände, men reagerade för långsamt. Så himla bittert.
Och så är det lite sorgligt att jag inte fick tårta och blommor på sängen, som de senaste två födelsedagarna. Men jag har bara mig själv att skylla.

Fast i stället ringde lilla söta Emil och sjöng en stämningsfull gratulationssång. Det var gulligt. (Sedan frågade han mig om jag hade börjat röka blend light än, jag tror det var en åldersförolämpning. Valde att ignorera den.)