Jaha

Fredag, sol och löning. Då går Emma på sitt femdagarsskift, efter att ha varit ledig i fyra, fattiga, SNÖIGA dagar. Det är sådana stunder man börjar ifrågasätta om det överhuvudtaget finns någon rättvisa.

I går hade jag ett socialt rally. Inledde starkt med Pär-lunch och följde upp med Bisse-lunch (fast då åt jag inte, någon måtta får det vara) innan jag skyndade iväg och mötte upp favorit-Sanna. Hon tog med mig på VIP-visning på Bukowskis, jag noterade att de tavlor jag tyckte mest om var de allra billigaste och funderade över vad det betyder medan vi drack vin och åt gratisgodis. Sedan åkte jag hem, åt lite halloumi och begav mig på quiz. Avslutade dagen med att gå hem till Tet och se sista Mad men-avsnittet i andra säsongen. Nu har vi bara tredje kvar! Hisnande.

Utöver nyss uppräknade personer har jag också under ledigheten hunnit träffa Kakis, Malin, Niclas och Jill och hennes lilla baby B. Rätt bra jobbat ändå. Jag, Malin och Niclas såg Lebanon på Grand. Den var otäck, men mycket bra. Jag och Kakis tittade på brudklänningar åt henne och konstaterade att brudklänningsutbudet är rätt magert i den här staden. Alla ser ungefär likadana ut. Vi såg också en stackars blivande brud som av sina vänner uppmuntrades att köpa den mest hiskeliga skapelse jag någonsin skådat. Hon såg ut som ett isberg inrullat i spets. Det kanske i och för sig var hennes tanke, folk är ju olika.

Bisse skulle efter vår lunch gå på möte inför trailerskapande till fotbolls-VM.
Jag: Ja, det behövs väl en himla bra trailer för att folk ska titta nu när Sverige inte är med.
Bisse: VA?! Är Sverige INTE MED?

Tur att jag upplyste honom om detta innan han hade sitt möte. Kunde blivit pinsamt om han föreslog att Henke Larsson skulle vara med i trailern exempelvis. (Nu ska säkert Henke Larsson vara med i trailern bara för att jag skrev så där...)

Förresten har jag och Kakis varit med i en trailer för fotbolls-VM en gång. Typ 2002. Vi fick sitta på läktaren på Stadion, det var vinter och iskallt, men trailern skulle utspela sig på sommaren, så vi fick inte ha ytterkläder på oss. När Blurs Song2 gick in i WOOOOHOOOO-delen skulle vi ställa oss upp och tokjubla. Detta fick vi upprepa cirka en miljon gånger innan det satt och för besväret fick vi varsin biobiljett. Ka-tjing.