Note to self: läs alltid avsändarnamnet

På jobbet kan vi skicka snabbmeddelanden till varandra genom publiceringssystemet. Det brukar jag och Malin göra, typ ”äta?” ”upp med hakan!” eller ”kanske en kopp te?”. Malin och jag brukar också skoja mycket på temat att jag är hennes orakel, eftersom hon har en tendens att ställa helt omöjliga filosofiska världsproblemsfrågor till mig och förvänta sig ett svar (typ: ”Varför dödade Syrien egentligen Hariri?”).

I går skrev jag en text om en fortkörare i en norsk tunnel. När jag hade lämnat den fick jag ett snabbmeddelande. Det stod typ ”Var ligger egentligen tunneln, jag hittar den inte på google?”.

Men ååhh, Malin, ditt lilla slöo, tänkte jag kärleksfullt och tog för givet att hon satt på sin ände av redaktionen och skulle göra en webbtext på samma tema som min artikel. Jag svarade:
”Hahaha, jag vet att du tror att jag vet allting, men lite kan du väl jobba själv ditt lilla sego!”

Sedan kollade jag dock upp vart tunneln låg eftersom jag innerst inne är en god människa. Skickade en länk till Malin med informationen.
Hon svarade typ ”Va?”.

Samtidigt får jag ett annat meddelande. Från textredigeraren vid desken. ”Okej, jag skriver att den ligger nära Oslo då.”

Ridå.