Blå tumme

I går var jag trött (som en pött, som min pappa brukar säga. Oklart varför). Jag vaknade med en blå tumnagel, grav ångest och ett rungande illamående. I lördags hade jag kalas och tyckte det kändes som en god idé att inte äta något ordentligt på hela dagen, vilket fick till följd att jag blev mer än lovligt rund under fötterna. Detta yttrade sig bland annat i att jag hade ett högljutt helt meningslöst gräl med en vän i hallen, böjde min högra tumnagel 90 grader bakåt (minns inte hur det gick till) och ställde samma frågor till folk ungefär tre gånger i rad. Minne guldfisk. Förmodligen berättade jag också för ett helt gäng människor hur mycket jag verkligen uppskattar dem. Det gör jag alltid när jag är full, jag blir kärleksfull och vill berätta allt det där jag aldrig berättar. Det är alltid saker jag verkligen tycker, men det finns väl troligen en anledning till att jag inte går runt och kastar kärleksförklaringar omkring mig till vardags. Till exempel att folk kan få för sig att man är helt beryckt. 

När jag vaknade var jag helt övertygad om att alla hade börjat hata mig under natten, eftersom jag betett mig som ett psycho och förstört deras liv på olika sätt, men som vanligt var det bara min rädda inre dramaqueen som fabulerade. Det verkar som om gästerna hade riktigt kul. Det hade jag också, men jag undrar vad jag gjorde hela kvällen. Jag gissar att jag bytte två ord hit, gick vidare, bytte två ord dit, minglade iväg, komplimerade någons personlighet här, skrattade åt något skämt där. Om jag höll några längre samtal har jag glömt bort dem (eller förträngt dem, more likely).

Jaja. Nu ska jag inte tjata om min födelsedag mer förrän nästa år och vem vet, då kanske jag har mognat och ser det som vilken annan dag som helst (inte troligt, men vem vet).

Förresten hittade jag min nästan-svägerskas blogg i går. Det var inte så svårt, eftersom hon gav mig adressen i lördags, men det är en liten skräll att jag ens minns det. Hursomhelst: den var jätterolig! Jag trodde inte att jag skulle kunna tycka det var så kul att läsa om hundar och björntestiklar, men man upphör aldrig att förvånas. Allt blir kul när man skriver kul, är lärdomen jag drar av det. Gå in och läs själva: loketoke.blogg.se.

Fick nästan lite prestationsångest. Nu måste min blogg bli roligare. Att skaffa en hund är inget alternativ, så jag får väl skriva mer om Oskars liv, vad han lär sig, ta roliga kort på honom och så vidare. En vidareutveckling av det jag redan gör kan man säga.

Nu ska jag ringa och bli utskälld av SJ. Hurra!