BH-konspirationen

Om en kvart kommer Ulliz pappa och hämtar oss för avfärd mot Gimo herrgård och en helg i kärlekens tecken. Förhoppningsvis i alla fall, eftersom det är bröllop det handlar om.

Klänningen har jag redan visat upp i denna blogg och då den är axelbandslös var jag häromdagen tvungen att köpa en fungerande bh att ha under. Åhléns nya underklädesavdelning är enorm, tyst och glamourös, med behåar i alla de former och färger. I provrummet lika stort som vårt vardagsrum kom jag fram till att två passade och begav mig till personalen för att be om råd i utslagningsfrågan. 

Personalen: Men är inte den där lite stor för dig runt om?

Jag: Eh, nja, mjo, lite kanske...

Personalen: Vad har du där, 80C? Jag tror snarare du behöver 75D.

För den oinsatte i bh-storlekar betyder det kanske inte ett jota, men enkelt förklarat är siffran omkrets kring bröstkorgen och bokstaven kupstorlek. Personaltjejen gjorde mig alltså bara genom en mening smalare och yppigare på en och samma gång.

Jag provade en likadan bh i den föreslagna storleken, rätt nöjd kan tilläggas och den satt finfint, så jag köpte den så klart. Gick ut från affären, fortfarande nöjd och funderade över varför alla tjejer har fått för sig att de har fel storlek. För så är det ju – så fort en tjej hamnar i en riktig underklädesbutik så upptäcker hon att hon i alla år haft för liten bh.

Sen slog det mig: alla tjejer som besöker en ordentlig bh-butik kommer därifrån med större bröst och skriver om det i sin blogg, berättar det för sina vänner, som i sin tur besöker butiken och troligen upplever samma sak. Jag har hittills aldrig hört talas om någon som i affären fått höra att hon nog borde byta från 70C till 95B – det vore troligen inte så bra för försäljningen.

Är alltså min nya kroppsform bara ett försäljningsargument?

”Men den passade ju”, sa Karin när jag drog min konspirationsteori för henne.

Och det gör den ju. Så jag kanske bara ska vara nöjd att jag äntligen hamnade rätt i stället...