”Jag är intresserad – MEN”

I helgen har jag sålt en säng på Blocket. Det gick bra och det var skönt att få det gjort, men varenda gång jag lägger ut en annons på Blocket kommer jag till samma slutsatser;

1. Det går att sälja VAD som helst på Blocket. Man kan tänka "nä, den här vill väl ingen ha ändå...”, men johodå, works like a charm. Varenda gång.

2. Det sitter otroligt mycket gnidna människor därute i stugorna.

Ettan är ju positiv, men tvåan gör mig alltid lika förbannad. Som när jag skulle hyra ut ett rum i min lägenhet, och nämnde i annonsen att jag tog mindre än halva hyran för det, eftersom det var mindre än mitt rum. ”Jag tycker du ska hyra ut det stora rummet, för SAMMA PRIS”, röt en spekulant. En annan tyckte att priset var ”lite väl saftigt”, eftersom han var ”student och skulle kunna bo kvar hemma” och en tredje bodde med sin tjej i Norsborg, men nu hade hon gift sig så han måste flytta ut. Okej, den tredje tillhör inte gnidar-kategorin, den är bara roligt absurd i sig själv och jag ville smyga in den på något sätt.

Tusen personer ville hyra rummet för precis det pris jag angett och tyckte också det var helt okej att jag tog det stora rummet själv, så det var ju inte brist på normala spekulanter, men det gör mig nästan ännu ilsknare. GNIDON!

Nu när jag skulle sälja sängen kröp de så klart fram igen ur sina små hålor. När den redan var såld och hämtad fick jag exempelvis mejl från en kille som var ”beredd att ge 1000 spänn för alltihop”.

Det var tusen kronor mindre än mitt angivna pris.

En annan tjej, vi kan kalla henne Nina eftersom det var namnet hon mejlade under, var ”intresserad av den ena 90-sängen”. Min annons var på en dubbelsäng, dvs två 90-madrasser och en 180-bäddmadrass, men VISST, jag kan väl sälja en madrass till dig och sen försöka bli av med resten, jag kan ju kanske satsa på en karriär i sängförsäljarbranschen när jag ändå håller på!

Jaja. Det här är sådana där aggressioner som min civilingenjörspojkvän, vi kan kalla honom Oskar för det är vad han heter, brukar säga att jag borde söka hjälp för. Han såg en gång en annons där de efterlyste folk med ”vardagsaggressioner” och det upphör han aldrig att tjata om.

Ett annat roligt svar jag fick på en blocket-annons kom förresten från en familj på fyra, som innehöll två tonåringar, en på 13 och en på 15. De ville gärna bo i mitt rum. På tolv kvadrat. Allihop.

Jag hoppas verkligen de hade missuppfattat annonsen, för annars börjar det gå riktigt utför med Sverige...