Inte lätt vara Oskar

Det är inte alltid lätt att vara Oskar. Inte bara får han diska nästan jämt för att jag tycker det är så tråkigt, ständigt stå ut med mitt dåliga morgonhumör och finna sig i att vara tyst när det är Criminal Minds, han har också det tveksamma nöjet att dela säng med mig.

I går natt vaknade jag med ett ryck och ropade hysteriskt att jag hade svalt en kapsyl. Jag visste precis hur den såg ut, den hade en liten bild med en familj på sig och jag kände hur det rispande i halsen medan den sjönk. Oskar försökte först vara logisk (”Emma, var skulle du fått kapsylen ifrån, du låg ju och sov?”), men alltmedan min hysteri steg, väcktes både hans kropp och hans oro. Snart var han klarvaken och försökte resonera med mig.

Oskar: Hur kunde du svälja den?

Emma: JAG HAR SVALT EN KAPSYL, AHHHH.

Oskar: Men det är ju allvarligt, har du verkligen svalt en kapsyl?

Emma: JAAAA!

Oskar: Då måste vi ju ringa 112!

Emma: *somnar om*

Tänk er själva. Klockan är typ halv tre, ni är klarvakna för att er flickvän har svalt en kapsyl och när ni försöker hjälpa henne så somnar hon bara OCH blir vansinnig när ni försöker väcka henne för att prata klart om situationen.

Jag hade tyckt att min flickvän var helt sinnessjuk om hon betedde sig på det här sättet. Det sa jag till Oskar också dagen efter.

Emma: Jag förstår om du tycker jag är lite sinnessjuk.

Oskar: Ja, jo, det tycker jag.

Emma: VA?! Hur KAN du säga så?

Nä,  det är inte lätt att vara Oskar.

Uppdatering:

Ringde Oskar för att berätta att jag skrivit ett helt inlägg om honom (han älskar att läsa om sig själv) och läste upp ingressen.

Oskar: Men i dag är det lätt att vara Oskar. För i dag hade Sawmilldatabase över 100 besökare!

Han har inte höga krav han inte. Någon annan gång ska jag berätta för er om Sawmilldatabase. Någon gång när jag känner för att skriva om något mycket tråkigt.