I går klippte jag mig. Jag har gått till samma frisör i typ tre år och jag kommer aldrig gå någon annanstans, testade en gång, men då var jag tvungen att gå till honom efteråt för skadereglering. Det blev dyrt, så nu går jag enbart till honom.

Varje gång jag kommer dit (högst tre gånger om året) suckar han djupt och säger ”nämen tycker du redan det är dags?” Sen skrattar han jättehögt och berättar för mig vad som ska hända med mitt hår. Han frågar sällan om min åsikt. Vi vet båda att han äger min frisyr.

Så här såg jag ut när jag kom dit. Ungefär. Det ska erkännas att jag troligen inte såg lika hungrig ut som vid bildtillfället.

Och när jag kom hem såg jag ut så här. Ungefär. Det var lite konstigt ljus i lägenheten så jag fick i princip trycka upp mig själv mot fönstret:

Jag älskar rakt hår. Skulle vilja ha hår som på sista bilden jämt, jämt, jämt. Tyvärr blir det aldrig lika bra när jag försöker platta håret själv och dessutom är min pojkvän krigiskt emot allting som inte är NATURLIGT. Om han fick bestämma skulle jag se ut ungefär som en vägg på en tandläkarmottagning. Fast med lockigt hår då.