Man kanske kan tro att jag alltid är glad. Man kanske kan tycka att jag särskilt borde vara det nu, när jag bor i Beirut och mest glider omkring och gör spännande och roliga saker.
Det är jag inte. I dag är jag ledsen och svårmodig och längtar hem. Allting är svårt och omöjligt och nattsvart. Jag känner mig liten och meningslös och vill att någon ska ringa och säga att allt blir bra, men ingen ringer såklart, för jag är ju tusen mil bort.
Och det kanske är lika bra, för jag skulle då inte vilja prata med mig när jag är på det här humöret.
måndag 25 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Lilla älskling, allt kommer bli bra, jag skickar dig alla mina virtuella piller och kramar!
Du är en toppenperson, rolig, smart och snygg!
Det kommer att kännas bättre snart, jag lovar!
Puss puss
Sanna
"om inte molnen fanns skulle vi inte uppskatta solen"
emma alby landar alltid med fötterna ned.
Alla vill prata med dig så klart! Jämt! Puss
Iiinte braaa!!! Ungefär som jag för ett tag sedan då. Fast det blir ju bättre. Det blir alltid bättre. O bra igen. Sen blir det lite sämre, rentav dåligt igen. O sen bättre o bra. Det huvudsakliga är att det inte stannar vid dåligt jämt. O att det ju väl ändå mestadels är bra. Jag kan tipsa om att äta o dricka o promenera o sjunga o kramas o dansa o skratta o spela någon slags bollsport. Eller slåss. Det är mitt nya. Badminton o box. Capice bella? Puss <3
Skicka en kommentar