Mellan Handen och Trosa

Haha, haha, ho.

Men vi var nog kanske där i söndags, jag och Tet, när han plötsligt krävde att jag skulle ta reda på exakt hur man kör till Trosa.
Jag: Men man kör ju bara söderut på E4an?
Tet: NEEEEEJ, det gör man inte, kolla GPS:en.

Okej, så jag kollade GPS:en i iphonen. Sa åt den att ge mig en färdbeskrivning.

Jag: Kör i nordostlig riktning.
Tet: Va?
Jag: Ja, det står så. ”Kör i nordostlig riktning.”
Tet: Men då kör vi ju åt fel håll!
Jag: Jaså? Jaha, ja jag säger bara vad det står.

Tet svängde därför av E4an och svängde runt. Jag startade om GPSen. Den tyckte vi skulle köra mot Helsingborg/Göteborg på E4an.
Tet: Men det är ju inte nordost! Nä, det måste vara mot Stockholm.
Jag: Fast det står att du ska fortsätta köra 200 meter och sedan ta tredje avfarten i rondellen.
Tet: Va?
Jag: Jaaa och sedan ska du ta av mot Helsingborg/Göteborg.

Vid det här laget litade Tet inte längre på mina kartläsaregenskaper (varför han nu någonsin hade gjort det) och tog upp sin egen iphone. Han kunde snart konstatera att han mycket riktigt visst skulle köra mot Helsingborg/Göteborg.
Tet: Men varför sa du att vi skulle åka nordost? Vi var ju på väg helt rätt, man ska ju bara köra E4an rakt söderut!

SOM ATT JAG INTE SA DET FRÅN BÖRJAN!

Och nu hävdar han att jag är den sämsta kartläsaren i världshistorien, tillika oteknisk för att jag inte förstår mig på GPS:er. Det gör jag visst. Jag ser bara inte poängen med dem när man kan köra söderut utan att tjafsa.

Hursomhelst. Vi kom fram till Trosa, där vi kunde strosa (hoho) och fika och titta på en taxfamilj som var ute på promenad. Vi besökte också Tullgarns slott där jag klättrade upp i ett träd. Där blev jag tyvärr fast. Det är mycket enklare att klättra upp i träd än ner, är lärdomen jag drar av detta.
Fick därefter inte klättra upp i fler träd, men lika glad för det var jag.

I förmiddags när jag cyklade till jobbet hade jag förresten ett mycket märkligt samtal. Dolt nummer ringde och jag svarade utan att stanna cykeln för jag var i ett sånt jobbigt parti och ville inte förlora fart.
Personen: Hej, hur är läget?
Jag (försöker febrilt fatta vem det är): Eh, jo bra.
P: Är du på väg från jobbet?
Jag: Nej, jag är på väg till jobbet. Jag cyklar.
P: Jaha, men kan du prata några minuter eller?
Jag (fattar fortfarande inte vem det är, men vill inte fråga utifall att det är typ min morbror eller någon annan som aldrig ringer mig, det är så oartigt att inte känna igen röster): Jaja, visst!
P: Hur mycket skulle du ta från din lön till sociala avgifter om du fick välja fritt?

Då fattade jag slutligen att jobbväxeln IGEN kopplat fram en läsare till min privata telefon. Jag HATAR när de gör det. Sa till vederbörande att det ingår i mina arbetsuppgifter att svara på hans frågor, men att jag tyvärr inte började förrän om tio minuter, tack och hej.

Ja, vad ville jag säga med det egentligen? Kanske att jag kan cykla och prata i telefon samtidigt.
Tack och hej.