Sol i sinne

I går var det fantastiskt väder. Då blev jag inringd tidigare till jobbet och fick sitta i en bil och titta längtansfullt mot solen utanför tills det blev mörkt.
I dag var det äckligt och kallt med jättesnöflingor som virvlade omkring på det där viset man gillar så mycket. I DECEMBER. Inte i slutet av mars. Då blev jag också inringd tidigare till jobbet och fick ägna en stor del av min arbetsdag med att ragga turist-röster i ett svinkallt Gamla stan.

Rättvist. Verkligen.

Nu går jag snart av mitt skift och ska vara ledig några dagar. Det borde göra mig gladare än det gör, jag vet inte varför det mest känns... jaha. Den där rastlösheten som flyttar in hos mig ibland har en tendens att bli extra tydlig under lediga vardagar, när alla andra jobbar och jag är utlämnad till mitt egna sällskap hela dagarna.

Fast i morgon ska jag familjehänga på dagen. Och kvällarna är uppbokade hela veckan. Så det kanske blir bra ändå.

Annars längtar jag mest efter att åka till London. Fem dagar av konstant umgänge. Träffa finkusin och hans mysiga tjej. Prata engelska.,Och ha Sean som värd, det är nog det bästa. Han älskar att vara värd. Han älskar att visa mig saker, planera roliga evenemang och att briljera med sin matlagning och det får han gärna göra för min del. Hittills har han lovat att visa mig British museum, ta med mig på scones-ställe, lära mig att uppskatta Marmite samt att vi ska göra en utflykt till en fiskmarknad så han ska kunna laga Pasta vongole till mig. Dessutom har han lovat att inte lämna mig ensam mitt i natten i hoodsen där han bor, det känns tryggt.
Och så ska jag få pannkaksfrukost.

Det blir mysigt.

Annat jag längtar till (det är lite min grej det där med längtan): midsommar, matlaget goes Gällnö, mina yngsta bröder, Sannispannis, att titta på ohejdat med Mad Men-avsnitt med världens bästa Mad Men-kumpan och efter att solen skiner tillräckligt starkt för att bygga fräknar på min näsa.
Och efter att bada. Med Kakis helst.