Lugnande besked

Läser en amerikansk journalists blogginlägg om hans möte med Hizbollah-företrädare. Han skriver bland annat att ingen behöver oroa sig, för Hizbollah har en icke-kidnappnings-regel mot utländska journalister och de choppar minsann inte av några huvuden. DET ÄR INGEN FARA, är huvudbudskapet.

Skönt, tänker jag. Vore ändå lite trist att bli dödad hipp som happ bara för att man ska göra en liten film.

Sedan mejlar jag nyss nämnda journalist och ber om några råd inför filmskapandet. Blixtsnabbt kommer svaret:
”Is the Hezbollah press office helpful? No. It's terrible. Unless you show up for a single interview and never come back, they will bully you, threaten you, and most likely detain you. Remember: Hezbollah is the Lebanese branch of the Iranian Revolutionary Guard Corps, the fascists who are currently murdering and torturing young dissidents in the streets of Tehran.

Hezbollah threatened to kill me, and I no longer have the phone number.”

Jahaja. Ja, men okej. Det var ju lite av en u-sväng i inställning kan jag tycka.
(Storslagen proteståtgärd han utförde förresten. ”Jaså ni tänker mörda mig? JA MEN DÅ RADERAR JAG ERT NUMMER, HA!”)