måndag 15 september 2008

Stadsfolket på lantligt besök

Jag och Oskar har varit ute på hans pappas torp i helgen. Oskars familj består av dels rejäla, naturälskande personer, som går upp i ottan och navigerar efter solen, dels av Oskar. Och mig. De sistnämnda personer som inte känner till uttryck som ”ottan”, som kommer till landet i omtåliga skor och har på sig för tunna kläder och som inte skulle känna igen en trattkantarell om den så framförde en liten minimusikal i skogen (som då förstås skulle gå ut på att den var ju en trattkantarell, om någon undrade). Jag tror i alla fall att det är så Oskars övriga familj skulle beskriva oss.

I helgen hade Oskars mamma som mål att jag och Oskar skulle lära oss hitta kantareller. Hennes metod för att uppnå detta var att ta med oss ut i skogen bakom huset och sedan stanna och ropa ”LETA HÄR DÄR JAG STÅR!”. Jag höll på att skratta ihjäl mig, men Oskar, som faktiskt inte är handikappad på svampområdet, blev lite stött.
Nu har vi hur som helst frysen full med svamp. Jag hittade en, på helt egen hand. 

Det var en mysig helg. Man känner sig så ompysslad av Oskars föräldrar, som alltid är så glada att vi kommer, trots att vi inte kan någonting om hur man planterar lärk eller lägger nät (egentligen borde jag tala för mig själv här, det kan nog hända att Oskar kan sådana där saker, men han utför dem i vilket fall inte). Och så får man goda saker med sig hem, som svamp och hemkokad marmelad. Livets små glädjeämnen.

Ett annat glädjeämne är att dricka söndagsvin med Maria och Titti, mina gamla Lokalt-kollegor. Det gjorde jag i går kväll när jag kom hem från landet och fick därmed den perfekta avvägningen mellan land och stad på en helg. Vi skvallrade om gemensamma bekanta, ondgjorde oss över chefer och las-regler och bestämde oss för att börja träna. Ungefär som vanligt. Marias pojkvän som joinade oss lite senare skrattade högt och sa att han ger vår träning en vecka. Vi slog dövörat till och klubbade att varje måndag klockan 19.30 är helig träningstid, amen.

Nu kanske jag ska skriva lite om nakendansare i Nepal. Eller så låter jag bli. Hejdå!

Inga kommentarer: