Att köpa sig tid

I dag fick jag förlängt kontrakt, fastän mitt nuvarande inte gått ut än. Nu vet jag vad jag gör fram till mars. Vet att jag kan köpa mat, betala hyra och unna mig en massa saker varje månad, precis som jag gjort de senaste fyra åren. Jag vet att jag får sitta kvar här på min nya, alldeles egna plats, där bara jag sitter och som folk säger ”nej, där sitter Emma, hon är nog bara lite sen i dag” om, ifall någon nykomling försöker slå sig ner. Och att jag får fortsätta pyssla med världens roligaste jobb så länge som det går innan LAS sätter klorna i mig. Och, inte att förringa, jag får behålla min fina, nya, flashiga tjänstemobil som jag nyss fått, för ett ganska långt tag framöver.

Det känns skönt. 

Nu ska jag lätt om hjärtat läsa det senaste i raden av sura mejl som droppade in.