Till fjälls

Ett intensivt, extralångt jobbpass är till ända, och nu ska jag tillbringa ett lika extralångt ledighetspass på en plats som är både fridfull och hetsig på samma gång. Fridfull natur, hetsiga, hurtiga naturidkare som går upp klockan fem och klättrar upp på de mest svårtillgängliga bergstoppar. Åtminstone är det så jag tänker mig fjällen sommartid, men jag har bara upplevt den på vintern i slalombacken, så vad vet jag.

Ärligt talat ser jag mest de kommande fem dagarna som en prövning som måste uthärdas och mest ansvarig för denna inställning är Oskar, som har planerat den här semestern med mer liv och lust än jag sett honom göra något annat (möjligen undantaget ”pyssla med Sågverksdatabasen”). Han har berättat historier om hur han gick utan mat under ösregn i 14 timmar, om hur gröt med smör smakat som värsta festmåltiden och om att gå åt fel håll och tvingas gå flera mil extra. Mest rädd blev jag när han sa ”det kommer kännas jätteskönt efteråt!”. Efteråt! Det är ju massor av tid mellan nu och efteråt!

Nu har han i alla fall packat och provianterat och tvingat mig att prova olika sorters fjällutstyrsel samt studerat diverse terrängskartor i flera dagar och i morgon i gryningen bär det iväg. Jag hoppas mest på att några dagar i fjällen är den rätta medicinen mot stress, men kommer säkert hitta något att hetsa upp mig över. En av de roligaste sakerna med resan ska bli att i egen hög person få se en tjej vars blogg jag följt. Hon sommarjobbar på fjällstationen vi ska till och har inte den blekaste aning om att jag ens existerar (troligen). Sånt älskar jag! Och Oskar älskar jag också, så vid närmare eftertanke kan det nog bli en riktigt fin semester det här.