Glädjetjut!

För ett par veckor sedan kom ett mejl från personalchefen, där hon annonserade ett jobb i en nyhetsgrupp som ska starta i höst. Reportrarna i den ska jobba kanalneutralt för både webb och papper, med alla slags nyheter. De ska ständigt vara redo att sticka iväg och direkt kunna sätta sig in i nyhetshändelser av alla de slag.

Så här stod det bland annat i annonsen:

”Medarbetarna i gruppen kommer kontinuerligt få utbildning för att lära sig ny teknik som underlättar arbetet. Egenskaper: bred allmänbildning, flexibel, initiativrik, snabb, noggrann och god samarbetsförmåga.”

Det som beskrivdes var mer eller mindre mitt drömjobb och jag har sedan dess gått runt och deppat lite över att förmodligen inte kunna få det, eftersom jag antog att fast anställda skulle ha förtur. Därför har jag heller inte sökt jobbet, hade väl tänkt skicka iväg en ansökan, men hade inga förhoppningar.

Nyss tog min chef in mig på ett litet mötesrum – OCH ERBJÖD MIG JOBBET! Jag kommer bli den i nyhetsgruppen med utrikesflagg och därför bli kvar som anställd under min chef. Alltså har jag först och främst ansvar för utrikesnyheter, vilket är det jag gillar allra bäst. 

Det här är sånt som inte händer. Det är liksom för bra för att vara sant. Visserligen får jag bara kontrakt på ett par månader till att börja med, men det struntar jag i, för det verkar så KUL. Och att min chef vill ha just mig gör mig så glad och stolt att jag skulle kunna flyga härifrån eftersom jag är så uppfylld av eufori.

Hurra, hurra och tusenfalt hurra helt enkelt!