Hemma i Beirut

I går var det Sylvias och Thorbjörns sista semesterkväll i Beirut och vi var ute och åt middag och drack öl. På vägen från Godot till Behind the green door sprang vi på en fransman som jag träffade på en fest och hans vänner, där en annan kille jag träffat några gånger ingick. Kindpussar och artighetsfraser utväxlades innan vi gick vidare.

Den första jag träffar på Behind the green door är Sandi, en tjej som känner några norrmän jag brukar hänga med. Sedan hittar jag Nadim, som står och hänger i baren, och några minuter senare dyker norske Mums och hans gulliga libanesiska pojkvän upp.

För utomstående (som Sylvia och Thorbjörn) skulle det kunna verka som att jag känner hela Beirut, trots att det egentligen mest var en slump att typ alla jag känner råkade vara på samma plats samtidigt... men ändå. Kände mig tuff där ett tag, när jag kindpussades åt alla håll och kanter.

I dag åkte Malin till Berlin och jag är således solo i fem dagar. Mycket sorgligt, saknar henne redan! Som tur är ska jag få äta sushi med några fina ikväll, så det går ingen nöd på mig. Förrän i morgon. Då kommer jag troligen vara i stor nöd. Lillmoff, kom heeeem, kommer jag ligga i min säng och ropa.